Ljudlandskap – vad är det?


All ljudenergi som finns på en viss plats kan kallas ljudmiljö (sonic environment). Begreppet ljudlandskap (soundscape) betonar hur ljudmiljöer förstås och skapas. En person som lyssnar i ett ljudlandskap är inte endast en passiv mottagare av ljudenergi - hon både tolkar och producerar ljudmiljön omkring sig. Ett ljudlandskap kan bestå av musik eller buller såväl som av ljud från naturen eller teknologin. Då man gör observationer med hörseln är det väsentligt hur tydligt olika ljud urskiljs från omgivningen. I t.ex. rusningstid uppfattar man i ett gathörn endast de ljud som finns nära, eftersom trafiken effektivt täcker de ljudkällor som är längre ifrån. Situationen är den motsatta jämfört med en sommarkväll på stranden vid en stillsam sjö – den minsta skräll hörs lätt flera kilometer därifrån. De båda miljöerna har egna akustiska horisonter (acoustic horizon). Akustisk horisont avser hur långtifrån ljudkällan man kan uppfatta ljudet. Till begreppet akustisk horisont förknippas termerna hi-fi och lo-fi. Termerna beskriver hur klart olika ljud kan skiljas från varandra. I en hi-fi-miljö kan ljud lätt skiljas från varandra, medan ljuden i en lo-fi miljö smälter samman och täcks av varandra.

De ljud i omgivningen som man inte uppfattar medvetet kallas bakgrundsljud (keynote sound). Bakgrundsljuden bildar en slags bakgrund för uppfattandet av andra ljud, eftersom de oftast ljuder oavbrutet. Exempel på sådana är trafikens buller, havets brus och luftkonditioneringens sus eller fläktens surr i datorn. Fastän vi inte alltid medvetet uppfattar bakgrundsljuden kan en plötslig förändring av dem påverka oss. Sådana reaktioner kan uppkomma då man t.ex. byter boendemiljö. En person som vant sig vid stadens brus kan till en början ha svårt att vänja sig med ett lugnare och tystare ljudlandskap.

Ett ljudande landmärke (soundmark) är ett karakteristiskt ljud som funnits på ett ställe under en lång tid (jmf. landmärke). Det kan beskrivas som ett särpräglat eller originellt ljud, som är betydelsefullt för invånarna. På grund av detta kan ett ljudande landmärke vara kulturellt och historiskt betydande och därför värt att bevara. Till exempel Åbo domkyrkas klockas ljud är ett sådant. Förutom sina lokala egenskaper är det också betydelsefullt på ett nationellt plan.

Framträdande ljud, signaler (sound signal) är betydelsefulla ljud som vi medvetet lyssnar på. Signalerna upplyser oss om något: telefonens ringsignal informerar oss om att det är dags att svara i telefon och kyrkklockorna meddelar oss att gudstjänsten skall börja. En allmän företeelse i ljudlandskapen är att allteftersom den allmänna ljudnivån stigit har också alarmsignalernas volym vuxit.

De olika klassificeringarna av ljud är inte definitiva eftersom ljud har olika betydelse för olika åhörare. Buller kan beskrivas som 1) högt ljud, om ljudet överskrider en viss decibelnivå. Buller kan också kallas 2) icke önskat ljud. I det fallet formas ljudets betydelse enligt åhörarens förhållande till ljudkällan: musik som en person upplever som behaglig kan av en annan anses vara ett outhärdligt oväsen. Det är också fråga om en vana. Om en person bor nära ett sjukhus fäster han inte lika stor uppmärksamhet vid ambulansens ljud som en person som bara råkar röra sig på området. Ambulanssirenen kan alltså symbolisera antingen ett bakgrundsljud eller en signal. Hur människor uppfattar ljud beror inte endast på vilka betydelser de själv ger åt ljudet. Deras uppfattning om ljud påverkas också av andra faktorer som t.ex. tid, plats och sinnestillstånd. En person som bor bredvid ett sjukhus börjar troligen uppfatta ambulanssirenen som en signal, om han t.ex. en längre tid är borta hemifrån eller om han flyttar till en annan stadsdel. Samma person kan alltså uppfatta samma ljud på olika sätt vid olika tillfällen.

Elektroakustiska uppfinningar har ändrat på de traditionella modellerna för kommunikation med ljud. Tidigare var ljud bundna vid de mekanismer som producerade dem. Idag kan man kopiera ljud och förflytta dem vart man vill tack vare bl.a. elektrisk ljudåtergivning och de olika inspelningsmöjligheter som finns. Det kallas (lite provocerande) schizofoni (schizophonia), då man separerar ljud från deras ursprungliga sammanhang. Innan man hade uppfunnit elektriska inspelnings- och ljudåtergivningstekniker var det omöjligt att höra samma ljud exakt likadant två gånger efter varandra. Det skulle ha varit omöjligt att separera enskilda ljud från deras akustiska källa.

Heikki Uimonen



Källor:

Kurkela, Vesa 1991: Äänimaisema, valta ja välinpitämättömyys. Näkökulma ympäristöäänien kulttuurianalyysiin. Musiikin suunta 1/1991/vol. 13, s. 47-56.

Truax, Barry 1999. Handbook for Acoustic Ecology. CD-ROM Edition, Version 1.1. Cambridge Street Records.

Truax, Barry 2001. Acoustic Communication. Second edition. Westport, Ablex Publishing.

Schafer, R.M. 1977. The Tuning of the World. Toronto, McCelland and Stewart Limited.

Barry Truax engelskspråkiga handbok för akustisk ekologi på Internet: http://www2.sfu.ca/sonic-studio/handbook/